A 'Swenglish' journey through family photos, notes and postcards from the early 20th century.

2012-08-31

1910 US Population Census

För ett par veckor sedan beslöt jag att flytta över mina släktträdsdata från geni.com till  ancestry.se som jag tycker verkar överskådligare och lättare att arbeta med. Jag har ännu inte betalat medlemsavgift (själva släktträdsmallen är gratis) – väntar kanske med att bli betalande medlem med tillgång till diverse scannat forskningsmaterial tills jag känner att jag har mer tid. Men just nu några dagar så erbjöd de gratis tillgång till amerikanska folkräkningar; så jag passade på att söka efter farmors halvsyskon Gerda och Gustaf i den amerikanska folkräkningen från 1910. Både Gustaf och Gerda utvandrade ju till USA ca 1902, och var bosatta där 1910, fast de senare återvände till Sverige (Gustaf 1911 om jag minns rätt, och Gerda ett par år senare).

Det var lite knepigt att hitta dem, även om jag visste från vykortssamlingen var de troligen bodde. Men stavningen i folkräkningsregistren, och tolkningen av de handskrivna uppgifterna när dessa lagts över till data, kräver en viss flexibilitet i tanken…

Jag tror dock att jag hittat dem; det verkar stämma.

Gerda:

I Chicago Ward 3, Cook, Illinois, fanns 1910 en Gerda M. Elman, alt. Ekman eller Ehman. (Efter att ha tittat på handskriften är jag ganska säker på att det står Ekman). 28 år, vit, född i Sverige, invandrad 1902, och med plats som “servant” i hushållet hos en Otto L. Schmidt med familj.

USAsfederalafolkräkningfrån1910_307024586_Gerda Ekman_r85-001

Otto, 47, var läkare (“physician”) och “working on own account”. Otto och hans fru Emma var båda av tysk härkomst, men födda i Illinois. De hade en son och två döttrar som 1910 alla var i tonåren. Förutom Gerda ingick i hushållet ytterligare två kvinnliga “servants” (båda från Österrike) och en manlig (från Tyskland), samt en chaufför med hustru och två barn. Chaufförens hustru tycks inte ha räknats som anställd. Om jag tolkar registerutdraget rätt så var både chauffören (med efternamn Mullica) och hans hustru (och därmed också deras barn) mulatter (födda i USA). I rutan för Colour or Race står i deras fall en krumelur som jag tolkar som “mu”. Den skiljer sig från dem som betecknas som “w”= white.

Gustaf:

I Galeton Ward 2, Potter, Pennsylvania hittar jag efter ett antal alternativa sökningar Gust Ekmann.

USAsfederalafolkräkningfrån1910_308517152_Gust Ekmann_r72-001

USAsfederalafolkräkningfrån1910_308517152_Gust Ekmann_r72-001

Tillsammans med tio andra män uppges han som “boarder” (inneboende) hos familjen Thomas Near. Near var kommunal skatteindrivare (Tax Collector/ Borough), hade hustru och fyra barn – och hyrde tydligen ut logi till sågverksarbetare också.

Gustafs yrke anges som “yardman” på sågverket. Två av hans logikamrater arbetade på fabrik – jag läser det som “kindling factory”, dvs tillverkning av tändved, en biprodukt från sågverket – och så är det två med beteckning “fireman/ stationary”. Jag tror det betyder att de var eldare vid de stationära ångmaskinerna vid sågverket. Fem av de totalt elva inneboende hos Nears (inkl Gustaf) var svenska invandrare; de övriga födda i USA.

Det finns ett timmermuseum i Galeton (klicka på bilden för att komma till museets hemsida). Så här ungefär kan det ha sett ut där Gustaf arbetade:

LumberMuseumMap

 

In English

At a family tree website I joined recently (ancestry.se), this week they offered free access to old American population censuses. I took the opportunity to search in the census from 1910 for my grandmother’s two half-siblings Gerda and Gustaf, who emigrated to the States in 1902. (They were both still living there in 1910, but moved back to Sweden a few years later.)

I knew Gerda lived in Chicago and worked as a servant; and I found her in the household of physician Otto L Schmidt and family. Otto and his wife had three teenage children in 1910, and besides Gerda two more female servants (from Austria), one male servant (from Germany) and a chauffeur whose “Colour or Race” is given as “mu” (mulatto, I guess). The chauffeur’s wife (also mulatto) and their two children  were also counted as belonging to the Schmidt household although it seems the wife was not employed by them. 

Gustaf I knew lived in Galeton, Pennsylvania. My first searches gave no result, but after a bit of lateral thinking I managed to find him under the name of “Gust Ekmann”. He is registered as “yardman” at the sawmill and as boarder to the township’s tax collector, a Mr Near (and family); together with ten other sawmill workers.

There is a lumber museum at Galeton, and I guess the map of the premises gives an idea what it may have looked like back in the days when Gustaf worked there. (Click on the map to get to the museum website.)

2012-08-09

Carl E. (modified post)

Före sept 1928-003

Familjen på Storegården-002

Familjen på Storegården-004

Carl Albin Emanuelsson (24.2.1870 – 5.9.1928)
Storegården (Foto ca 1927-28)

Äldste son till Samuel och Anna Sophia
Nr 3 i syskonskaran (efter systrarna Emma och Olivia)

Carl tog över Storegården ca 1903, medan Samuel ännu levde; och även Samuels uppdrag att köra post från Fristad till Nitta, fram till 1917. Efter Carls död 1928 såldes gården och de yngre syskonen gifte sig (1930) och startade egna familjer.

“Efter makans [första hustrun Anna Sophia’s] död i lunginflammation flyttade Samuel med fyra av barnen [Olivia som dog 1899; Carl, Gustaf och Gerda]  till Storegården i Längjums by i Fristad, som han övertog 1898. De här åren körde Samuel också posten från Fristad till Nitta, ett uppdrag som sonen Karl övertog och skötte till 1917. Då blev järnvägen Borås – Ulricehamn färdig och postkörningen från Fristad upphörde.

Postlinjen slutade vid lanthandeln i Nitta och enligt familjetraditionen var det här, som Samuel mötte änkan Selma Lundgren. De gifte sig 1898.”

“… 1930. Alla tre barnen [Hildur, Sally och Nils] gifte sig då och flyttade till andra ställen i socknen. Efter Karls frånfälle 1928 fanns ingen möjlighet att i längden klara driften av gården, som såldes och sammanlades med granngården Frugården. Selma bibehöll några år en undantagsstuga på Storegården och vistades i regel där någon tid under sommaren, men under vintertiden bodde hon hos någon av döttrarna med familjer.”

(Från “Storegården i Längjumsbyn och dess ägare” av Sten Emanuelsson – troligen ett tidigt utkast till vad som senare blev en artikel i Fristadsbygden 2007 med titeln “Samuel, en man i sin tid”. Namnen inom hakparentes med kurstiv stil är mina tillägg.) 

Ursprungligt inlägg 2012-03-06 reviderat 2012-08-09.
Foton utbytta efter att jag hittat ett ungdomsporträtt av brodern Gustaf, som fick mig att inse att jag troligen förväxlat de båda bröderna på foton från 1920-talet. Ytterligare stärkt av att den person jag trodde var Carl förekommer även på bilder som kan dateras till efter Carls död. Och om han till höger på den övre bilden var Gustaf… så måste Carl vara mannen till vänster. Det bör då också vara Carl på det nedre fotot tillsammans med Selma, Hildur och Sally.

In English

Carl was Samuel’s oldest son from his first marriage. He officially took over the family farm in 1903 (at age 33), a few years before Samuel died, and continued to run it until his death in 1928. His younger brother Gustaf, who had gone to America in 1902, also came back in 1911 to help.

A couple of years after Carl’s death in 1928, the farm was sold and all three younger siblings (Hildur, Sally and Nils) each got married in 1930 and moved away to start their own families. Their mother Selma moved in with my newly-wed grandparents Sally and Gustaf.

I’ve not found any notes to say if Gustaf got married as well, or what he did after 1930. But I know he lived until 1952, and was buried in his home village; in the same grave as Carl, and their stepmother Selma.

This post has been revised 2012-08-09 after coming to the conclusion that I had mixed up who was who in old photos, and the ones I had originally inserted here were probably Gustaf. My new theory is that Carl is the one on the left in the first photo here (and Gustaf the one to the right). (The thing is, the man on the right also appears in photos that can be dated to after Carl’s death…) In the lower photo it should also be Carl (I think!) together with his step-mother Selma, step-sister Hildur and half-sister Sally (my grandmother).

2012-08-08

Storegården och Johannelund

The Farm House and the Grey Cottage

I juli 2012 när min bror var här, bestämde vi oss för att försöka leta upp ställena där farmor resp. farfar växte upp. Båda husen finns kvar och visade sig ligga närmare varandra än jag haft uppfattning om tidigare.

Farmor Sally (född 1900) växte upp på Storegården i Längjum, Fristad (ofta omnämnd i denna blogg).

IMG_0003_Storegarden-004

▲  Storegården på 1920-talet
▼  Storegården 2012

CIMG9761-001 Storegården

CIMG9762-001

CIMG9755-001

Farfar Gustaf (född 1904) växte upp på torpet Johannelund, tillhörande Ledsgården, som ligger alldeles i närheten. Forsätter man förbi Ledsgården på en smal liten grusväg, så kommer man så småningom till Johannelund, som idag är en idyllisk liten röd sommarstuga.

CIMG9777-001

Johannelund

Att vi hittat rätt ställe var det inget tvivel om eftersom namnet fanns på en skylt invid grindhålet, och t.o.m nummer som stämde med numreringen i farfars bok*.

CIMG9765-001

På farfars tid var det kanske inte fullt lika idylliskt:

IMG_0001-002

Under fotot i farfars fotoalbum står skrivet:
”Den grå stugan – barndomshemmet”

Utsikten bör dock ha varit ungefär densamma:

CIMG9775-002

CIMG9788-002

Vägen mot Ledsgården

* I min farfars bok Torpen i Fristads socken står:

Detta torp, som till en början kallades “Flogen”, emedan området vissa tider på året översvämmades från ett kärr i närheten, uppodlades till större delen av den kvinna, som var torpets första bebyggare. --- Det var tämligen sällsynt att en ensam kvinna slog sig ned som torpare, men Johanna Andreasdotter, född i Ljur 1825, som 1880, alltså vid 55 års ålder, skrev kontrakt med Ledsgårdens ägare och uppförde en stuga på “Flogen”, som hon senare döpte om till Johannelund, hade tydligen speciella förutsättningar.

Ytterligare en del fakta och historier om Johanna följer. Hon dog 1893, och så vitt jag vet var hon inte släkt med oss.

År 1896 flyttade min farfars morfar och mormor – Alfred och Rebecka – till Johannelund från ett annat torp i närheten. Om de flyttade dit med eller utan sina vid det laget nästan vuxna barn (Gerda, född 1878 och Hjalmar, född 1879) framgår inte av boken; inte heller att farfar, född 1904, växte upp hos morföräldrarna på det torpet.

---

In English

The Farm House and the Grey Cottage

In July 2012 when my brother was here, we went in search of the respective childhood homes of our paternal grandparents. We knew they both grew up on the outskirts of the same village where they built their own house when they got married.

Grandma Sally grew up on a fairly big farm, often referred to in this blog. The house is still recognisable even if some changes have been made.

Grandpa Gustaf grew up in a small cottage on the property of another farm in the same village and it turned out to be easier to find than I had expected.

Back in my grandfather’s days, the cottage was less picturesque than it is now. Now it is an idyllic red little summer cottage. Back then it was unpainted and grey and living there was probably a struggle. The view probably hasn’t changed much, though.

There was now doubt we had found the right place, because there was even a sign outside to confirm it.

The kind of cottage my grandfather grew up in was/is called a torp in Swedish. These were small farm units within the estate of a bigger farm. The inhabitants of a torp leased rather than owned their land. Sometimes they owned the cottage but still had to pay lease for the attached piece of farmland. They paid through working on the main farm as well. The system changed gradually during the late 19th and early 20th century.

In my grandfather’s childhood and youth, it was his maternal grandparents who owned the cottage. (The grandfather was an ex-soldier.) In Gustaf’s early years, his mother and probably her brother lived there too.

Gustaf grew up to be a journalist with special interest in the old cottages in this area. He died at the age of 65 but before that he had gathered facts and photos for a book, which was published posthumously. His own childhood home is included among the cottages in the book, but there is no mention of himself having grown up there, nor of his parents – only of his grandparents as the last owners who lived there all year round.

A notable detail from the book is that the cottage was originally built in 1880 by an unmarried woman, Johanna. She was 55 years old at the time, and it was unusual for a single woman to become a “crofter”.

Hyllningsdikt till Gustaf

A Laudatory poem to Gustaf

Bland de släktdokument jag hittade förra veckan fanns förutom ungdomsporträttet av Gustaf från USA (se föregående blogginlägg) också en hyllningssång till Gustaf som sammanfattar hans liv från emigrationen 1902  och åtskilliga år framåt. Dikten är signerad “T.”

Min slutsats är att den skrevs till Gustafs 50-årsdag 3.7.1928 av min farfar (Gustaf T.) Detta var ett år innan farfar och farmor förlovade sig (7.9.1929), men ett flertal foton vittnar om  att de var ett “par” innan äldste brodern Carl gick bort (september 1928). Jag vet också att farfar var “inneboende” hos familjen på Storegården ett tag under senare delen av 20-talet men har inga exakta uppgifter om när eller hur länge. Hur som helst så lär han nog sommaren 1928 ha räknats som tillhörande familjen.

Gustaf Samuelsson 50?

I Storegården, Längjum,
gick nittonhundratvå
en yngling, tärd av längtan
till USA resa få.

Han hört om land i väster,
där guld det skära gick.
Så for han upp till Oslo,
och där biljett han fick.

Han krossade Atlanten
på fjorton dagar grå.
Han trampade på däcket
i önskan land se få.

Väl framme uti countryt
han fick sig många knog
Han workade med stockar
och dessemellan plog.

Så gingo åren dädan,
av ynglingen vart man.
Han tjänte plenty mooney (money)
allt varest han drog fram.

Till Sweden stod dock hågen -
en vacker dag han for
till hem i gamla countryt
att hälsa på en mor.

Gustaf Samuelsson 50?

Han kom med guld i munnen
och magen ganska svag
och kappsäck stinn och späckad
av varjehanda slag.

Hans längtan ut i världen
dock icke stillad var.
I hemmets vrå, den lugna,
han kunde ej bli kvar.

Så for han upp till Värmland,
ditlockad av ett kvinns,
och skötte gård i landskap,
det skönaste som finns.

Sen for han hem till Fristad,
tog tjänst i kyrkans hägn,
och skötte träd och gångar
i solsken som i regn.

Som eldare i kyrkan
han satt och svalt och rös,
på söndan käringarna
i templet satt och frös.

Han hjälpte präst med kappan,
gav luft åt orgeln stor,
och ringde så med klocka
i hus där gudom bor.

Gustaf Samuelsson 50?

Sen blev han led på trampet
och präst och kyrkogård.
Han längtade till jorden
och till en kvinnas härd.

Till Slintehall han reste
med soffa och gepäck,
och där han slog sig neder
att skrämma räven väck.

Sen tog han till att knalla
med kaffe uti byn
med tvål och fläckuttagning,
tills kriget kom i skyn.

Sen har han trogen varit
vid ko och gris och plog
och sett om grind och gården
och huggit uti skog.

Vi hylla USA-farern,
när nu han fyller år
och hoppas han får trivas
ännu i många år.

Ej mera hav han krossar,
han håller sig på land.
Men stundom styr han kosan
till kyrkogårn med sand.

Han jobbat strängt och troget
och många herrar tjänt
och levat sams med alla,
han ingen ovän känt.

T.

Summary in English

A Laudatory poem to Gustaf

Among papers I found last week were three small typed sheets which turned out to be a laudatory song or poem to my great-uncle Gustaf (emigrant and postcard collector), probably for his 50th birthday, 3 July 1928, written by my grandfather Gustaf T.

This was a year before my grandparents got engaged (7.9.1929) but photos show that they must have been seen as “a couple” for a while before my grandmother’s elder brother Carl died in September 1928. I also know that for a while in the 1920s my grandfather was living with the family at the farm as a lodger. I’m not sure exactly when or for how long.

I’m not going to try to translate the whole poem line by line, but here is the gist of it:

In 1902, a young man living at  the family farm was yearning to travel to America and make a fortune. He got his ticket in Oslo (Norway). The journey across the Atlantic took two weeks. It seems the sea journey as such was not really his “thing”.

In the new country he took on various jobs, including timber rafting and farmwork. He made good money, but he got homesick, so eventually he went back. (1911.) He then stayed for a while at the family farm, but soon got restless again. For a while he lived on a farm up in Värmland; it seems this also had something to do with a woman.

That did not last however; he came back home again, and then worked for a while as church-warden including both indoors and outdoors work. But once again he got restless, and again it seems there was some woman in the picture; and he went off to live on another farm. (I think in Dalsland). For a while it seems he also tried his luck as a travelling salesman.

But during or after WWI he came back again to the family farm and seemed content to stay there, working on the farm and doing some odd jobs and driving for the church.

The last verse of the song describes him as a hard worker and having the ability to get along with everyone and never having made any enemies.

(I still do not know what Gustaf did or where he lived after they sold the family farm in 1930, only that he died in 1952 and was buried in the churchyard at Fristad in the same grave as his brother Carl and their stepmother Selma.)

2012-08-07

Gustaf E. ~1903

Gustaf Ekman

Gustaf, 25 years old, Port Allegany, Pa. (1902-03)

Gustaf Ekman

Vid genomgång av ytterligare en låda med foton och dokument som jag hittade förra veckan, fann jag detta ungdomsporträtt av Gustaf. Eftersom det är taget av en fotograf (A.J. Puhl) i Port Allegany, Pennsylvania, bör det vara taget under första året efter hans ankomst till USA, dvs sent 1902 eller under 1903. Poststämplar och adresser på vykorten vittnar om att han i december 1903 flyttat vidare till Galeton, Pa.

Porträttet har antagligen tillhört Gerda, och inte kommit i farmors ägo förrän efter Gerdas död (1973).

In English

Portrait of Gustaf, the postcard collector, from late 1902 or 1903. It is not dated but it was taken by a photographer in Port Allegany, Pennsylvania, where he spent the first year or so after his arrival in America. The postcards tell me that in December 1903, he had moved on to Galeton, Pa. The photo probably belonged to his sister Gerda, who lived until 1973. I can’t remember seeing it before.